I veckan var vi på Läckö Slott för att hämta hem utställningen Färgkraft har där varje år. Läckö Slott och dess omgivningar är bland de vackraste platser jag vet och slottet visade sig från sin allra bästa sida när vi var där.
Dagen var solig och luften var hög och klar. Det var så vackert att det nästan gjorde ont i ögonen och eftersom säsongen är över för den här gången fick vi njuta av slottets storhet nästan alldeles ensamma. Det behövs inte mycket fantasi för att kunna se framför sig hur det kan ha tett sig på 1600-talet. Jag såg framför mig hur en häst liknande Kansas kunde ha galopperat upp längs grusgången mot slottsgården. Romantiskt var ordet!
För dagen hade jag mina konjaksfärgade brouges från Dkode och turkosa knästrumpor som matchade min blå Pendleton.
De har röjt upp runt den gamla dammen och den har blivit något alldeles sagoligt vacker.
När man tittar upp mot slottet och det speglar sig i vattnets yta får man nästan en överladdning av romantiska vibbar, nu är ju förstås Läckö lite extra laddat med romantik för mig eftersom det var där maken och jag gifte oss för sju år sedan (ujuj, vad tiden går fort).
Så helt plötsligt ser jag hur ett skepp glider förbi tyst ute på Vänerns vatten. Mäktigt så det förslår från en av Sveriges allra vackraste plats.
/This week we went to Läckö Castle to take down the exhibition we have there every year. It was a beautiful day and the castle was romantic as ever. It’s one of the most beautiful places in the world I think and since the season is over we got to enjoy it almost all alone and it’s was easy to imagine how it could have been in the 17th century. I could almost se how a horse similar to Kansas could have been galloping up through the castle gates. Lovely and romantic, and of course double so to me since it was there me and my husband got married seven years ago./
